Den typografiska punkten är ett mått.
Den typografiska punkten är ett mått på tryckbokstävers storlek. Redan på Gutenbergs tid rådde oklarheter om måtten på typerna. Stilgjuterierna i olika länder hade alla sina egna måttstandarder. I grunden var detta en följd av den oreda i måttsystem som rådde ända till metersystemets införande.
Så småningom kom man i Europa fram till den s k Berthold-Didotpunkten. Den definierades ursprungligen som 1⁄72 av en fransk pied = 0,324 834 3... m. Detta var storleken på en tämligen normal typ. Senare tog man 1⁄12 av detta för mera precisa måttsättningar. Slutresultatet blev alltså 1 p = 1⁄864 av 1 pied = 0,375 965 62... mm. Detta omdefinierades 1973 till 0,375 mm exakt.
En amerikansk point definieras som 1⁄72 av 1 US inch = 0,352 77... mm.
1 pt är alltså något mindre än 1 p. Skillnaden kan synas liten, men den är dock fullt märkbar med blotta ögat när man jämför utskrivna texter med samma snitt, den ena med punkt-standard, den andra med point-standard.
12 p kallas på tryckarspråk 1 cicero. Den amerikanska motsvarigheten 12 pt kallas 1 pica. Måttet cicero användes tidigare främst beträffande spaltbredd.
De olika graderna fick i svenska tryckerier en rad fantasifulla namn, som visas i tabellen här. Alternativa namn till kolonel är mignon och halvmittel.
Ej sällan ser man i från engelska översatt litteratur att översättaren av okunnighet översatt point med punkt, vilket alltså mättekniskt är inkorrekt. Ibland har felöversättningen mindre betydelse, men i kritiska fall måste man ta hänsyn till skillnaderna.
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Typografisk_punkt