Den typografiska punkten är ett mått.
Den typografiska punkten är ett mått på tryckbokstävers storlek. Redan på Gutenbergs tid rådde oklarheter om måtten på typerna. Stilgjuterierna i olika länder hade alla sina egna måttstandarder. I grunden var detta en följd av den oreda i måttsystem som rådde ända till metersystemets införande.
Så småningom kom man i Europa fram till den s k Berthold-Didotpunkten. Den definierades ursprungligen som 1⁄72 av en fransk pied = 0,324 834 3... m. Detta var storleken på en tämligen normal typ. Senare tog man 1⁄12 av detta för mera precisa måttsättningar. Slutresultatet blev alltså 1 p = 1⁄864 av 1 pied = 0,375 965 62... mm. Detta omdefinierades 1973 till 0,375 mm exakt.
En amerikansk point definieras som 1⁄72 av 1 US inch = 0,352 77... mm.
1 pt är alltså något mindre än 1 p. Skillnaden kan synas liten, men den är dock fullt märkbar med blotta ögat när man jämför utskrivna texter med samma snitt, den ena med punkt-standard, den andra med point-standard.
12 p kallas på tryckarspråk 1 cicero. Den amerikanska motsvarigheten 12 pt kallas 1 pica. Måttet cicero användes tidigare främst beträffande spaltbredd.
De olika graderna fick i svenska tryckerier en rad fantasifulla namn, som visas i tabellen här. Alternativa namn till kolonel är mignon och halvmittel.
Ej sällan ser man i från engelska översatt litteratur att översättaren av okunnighet översatt point med punkt, vilket alltså mättekniskt är inkorrekt. Ibland har felöversättningen mindre betydelse, men i kritiska fall måste man ta hänsyn till skillnaderna.
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Typografisk_punkttest test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test test
