Ian skulle få sin dagliga dos med koffein av sköterskan, och Ians mamma säger: "Jag kan ta en spruta jag med, medans du ändå håller på, har ett stort koffeinsug nu..." och skrattar åt sitt eget skämt.
Sköterskan ler lite, trycker i någon milliliter koffein ner i Ians matsond och går sen där i från. Efter en stund kommer hon tillbaka med två koppar kaffe och en matspruta. Ians mamma älskar humorn hos alla sköterskor, precis min smak!

Vägning varannan dag och bästa pojken i världen har gått upp 40 gram per vägning den senaste veckan - och från i förrgår till idag har han gått upp hela sjuttio gram. Dagens vikt, 1490 gram! Han närmar sig ettochetthalvkilot med stora steg. Nu skulle man kunna säga att han har växt ur storlek 32, och är nu en 38. Känns stort! Ian är så söt i sina kläder, som en näpen liten docka som bara ligger där i sin säng på kvällarna och pratar med sina gosedjur och med oss. Man vill ju bara äta opp honom så god ser han ut!

Ians kompis från 316 har anslutit till blåa salen på Mölndal och Ian är mer än nöjd, Ians mamma och pappa är också nöjda. Härligt med lite ansikten man känner igen, och en pyttebebis till på salen. Ian har känt sig lite ensam i sin litenhet där bland alla andra mastodontbebisarna på två komma fem och tre kilo och så. 

Igår blev det en stor dag, en dag som vi inte visste att den skulle bli stor förrän när vi kom upp till Ian.
Då fick vi veta att doktorn som rondade bestämt att Ian skulle få testa på vanlig syrgasgrimma istället för fuktgrimman och cpapen. Vi jublade förstås, för alla bra steg är framsteg, och att slippa cpapen om bara för en dag gjorde att hjärtat slog dubbelslag och gjorde volter av glädje.

Cpapen är ju egentligen själva maskinen som blandar luft, syrgas, värme och en skvätt vatten för att ge barnets lungor de bästa förutsättningarna för att utvecklas, och ser till att lungblosorna inte faller ihop när barnet andas ut. Cpapen skapar ett tryck i lungorna som gör att de hela tiden är lite uppblåsta, så det inte skall bli så ansträngande för barnet att andas.
Barnet har en plaskmask över näsan, som sitter fast i en mössa. Cpapmasken sitter ofta hårt under ögonen och runt huvudet, och det låter väldigt högt från trycket som skapas inne i masken.

Nästa steg är fuktgrimman. Den är också den kopplad till cpapen, men skapar inte något större tryck av luft i barnets lungor, däremot så kommer det lite luft, blandat med syrgasen som påminner barnet lite om att ta andetag. Grimman är en plastslang med två piggar som går in i barnets näsa, till detta hör också en slang med varmluft. Ofta börjar man ha fuktgrimma någon timme om dagen, sedan ökar man succesivt.
Ian hade fuktgrimma på dagen och cpap på natten sedan vi kom till Mölndal.

Och sen kommer den vanliga syrgasgrimman, bort med hela cpapapparaten, grimman är direkt kopplad till syrgasen in i väggen. Nu slutar man också att mäta hur mycket syrgas Ian får i procent. Det första som hände när sköterskorna kopplade bort cpapen igår var att Ian visst inte behövde någon syrgas alls, han låg på 99% i syresättning utan någon syrgas alls, länge. Sen kroknade han en aning, men bara såpass att sköterskan fick vrida upp syrgasen en milimeter eller så.

Jag upplevde det som att han hade färre tillbud än tidigare igår. Visst fick han ett par bradykardier, och föll i saturation då och då, men han kroknade aldrig helt, behövde aldrig stimuleras (ibland får man stryka honom rätt hårt på ryggen för att pulsen skall gå upp igen vid en bradykardi) utan han hittade tillbaka upp i puls igen väldigt snabbt.
Han föll i saturation några gånger, och var som lägst nere på 65% i syresättning, men tog sig tillbaka upp och lade sig på 90-95% igen rätt snabbt. Man har höjt hans gränsvärden, och han skall nu ligga mellan 90% och 94% i syresättning. Detta ändrar man ju äldre barnet blir, och målet är att barnet till slut skall kunna syresätta sig själv till 100% utan syrgas.

Hejsan sjukvården, jag hörde att ni behöver sommarvikarier. Ring mig, jag anser att jag snart har kompetensen till att jobba hos er.

Och så har vi det där ruset.
Det konstanta ruset som flödar runt i mammakroppen.
Det som skapar goda energier.
Det som skapar en sådan rush i kroppen, ut i varenda cell.