Ian sover åtta-tio timmar i streck på natten, och så vill han mest bara gå.

Det där med sömnen är ju helt fantastiskt, och rätt så ofattbart, samtidigt som det gör att han kanske inte riktigt får i sig den mängd mat som han skall ha per dygn eftersom han sover över ett mål, ofta två, och oftast äter ett rätt litet kvällsmål. Men det är ju inte så att vi har lust att väcka honom, så det inverkar ju såklart på hans vikt då det visade sig idag att han bara ökat 5 gram den senaste veckan.

Det där med att vilja gå innebär att man håller honom i händerna och så drar han upp sig till sittande och sen fortsätter han till stående och så vinglar han omkring på sladdriga ben i sängen medans man håller honom i händerna, ser jätteroligt ut eftersom han ju fortfarande är i storlek "nyfödd". Men som han kämpar och sliter, ler ett stort tandlöst leende, och han orkar max 30 sekunder men blir bättre och bättre för varje dag.

Det roliga i allt detta är att han fortfarande inte vänder sig från rygg till mage, men gå skall han minsann göra :) 

Ian är nog inne i en tröttisperiod nu, idag har han sovit väldigt mycket, och slumrar till när man minst anar det. Igår somnade han lite här och var, i babysittern, i sängen, på mig, på golvet. Inga långa perioder, kanske en kvart/halvtimma åt gången men ändå.

 

Idag har det varit läkarbesök hos Ians neo-läkare, som skall följa honom upp i skolåldern. Det var bara beröm och lovord. Utvecklingsmässigt så ligger har någonstans mellan 3-4 månader, och i vissa saker till och med mer än så. Han drar sig upp till sittande ställning när man håller honom i händerna och med det är han före sin tid.

Han behöver träna lite mer på att ligga på mage och lyfta huvud och bål, så det och att mata lite oftare blir prioritet nu framöver.

4555 gram vägde han in på idag, och var 55 centimeter lång.

Hon sade även att hon inte tyckte att Ian ser ut som en prematur, och hon har tidigare sagt att "om jag inte kände Ian och fick träffa honom, och ni sade att han föddes den 20 juli så skulle jag tro på det". Inte för att det spelar någon roll med utseendet egentligen, men det är intressant för när vi låg på neo så hävdade många som jobbade där att det inte finns något typiskt prematurt utseende.

 

Dr Neotyckte även att vi allt kunde börja ge Ian mat lite oftare, och på regelbunden basis - så det första jag gjorde när vi kom hem var att ge sötnöten morots- och palsternackspuré. Till hans stora glädje! Han var helt överlycklig! Visst blir han glad av katrinplommonpurén, men den är ju rätt sur, purén idag smakar lite mer matigt och neutralt, och shit vilken glad kille han blev. Han öppnade till och med munnen efter ett tag när skeden närmade sig munnen, så han fattade verkligen grejen idag. Våran älskade Ian ♥