Tjugosex veckor | Flaxande händer

 

 

Ian sover åtta-tio timmar i streck på natten, och så vill han mest bara gå.

Det där med sömnen är ju helt fantastiskt, och rätt så ofattbart, samtidigt som det gör att han kanske inte riktigt får i sig den mängd mat som han skall ha per dygn eftersom han sover över ett mål, ofta två, och oftast äter ett rätt litet kvällsmål. Men det är ju inte så att vi har lust att väcka honom, så det inverkar ju såklart på hans vikt då det visade sig idag att han bara ökat 5 gram den senaste veckan.

Det där med att vilja gå innebär att man håller honom i händerna och så drar han upp sig till sittande och sen fortsätter han till stående och så vinglar han omkring på sladdriga ben i sängen medans man håller honom i händerna, ser jätteroligt ut eftersom han ju fortfarande är i storlek "nyfödd". Men som han kämpar och sliter, ler ett stort tandlöst leende, och han orkar max 30 sekunder men blir bättre och bättre för varje dag.

Det roliga i allt detta är att han fortfarande inte vänder sig från rygg till mage, men gå skall han minsann göra :) 

 

Ian är nog inne i en tröttisperiod nu, idag har han sovit väldigt mycket, och slumrar till när man minst anar det. Igår somnade han lite här och var, i babysittern, i sängen, på mig, på golvet. Inga långa perioder, kanske en kvart/halvtimma åt gången men ändå.

 

Idag har det varit läkarbesök hos Ians neo-läkare, som skall följa honom upp i skolåldern. Det var bara beröm och lovord. Utvecklingsmässigt så ligger har någonstans mellan 3-4 månader, och i vissa saker till och med mer än så. Han drar sig upp till sittande ställning när man håller honom i händerna och med det är han före sin tid.

Han behöver träna lite mer på att ligga på mage och lyfta huvud och bål, så det och att mata lite oftare blir prioritet nu framöver.

4555 gram vägde han in på idag, och var 55 centimeter lång.

Hon sade även att hon inte tyckte att Ian ser ut som en prematur, och hon har tidigare sagt att "om jag inte kände Ian och fick träffa honom, och ni sade att han föddes den 20 juli så skulle jag tro på det". Inte för att det spelar någon roll med utseendet egentligen, men det är intressant för när vi låg på neo så hävdade många som jobbade där att det inte finns något typiskt prematurt utseende.

 

Dr Neotyckte även att vi allt kunde börja ge Ian mat lite oftare, och på regelbunden basis - så det första jag gjorde när vi kom hem var att ge sötnöten morots- och palsternackspuré. Till hans stora glädje! Han var helt överlycklig! Visst blir han glad av katrinplommonpurén, men den är ju rätt sur, purén idag smakar lite mer matigt och neutralt, och shit vilken glad kille han blev. Han öppnade till och med munnen efter ett tag när skeden närmade sig munnen, så han fattade verkligen grejen idag. Våran älskade Ian ♥

 

 

Jag tittar på honom flera gånger om dagen och tänker "herregud!"

Tänk att han klarade det.

Tänk när han låg där på mitt bröst, timma ut och timma in.

Och jag stirrade ut över en ständigt skiftande himmel utanför Östra sjukhusets ryssgråa fasad..

Med ständiga larm plingandes i bakgrunden låg jag där och var ett med Ian.

Han var så liten så att jag kunde hålla hans fötter, ben och rumpa i min kupade hand när han låg på mitt bröst.

Tänk den dagen jag tittade mig runt i rummet för att försäkra mig att ingen såg, och så gav jag honom en hastig puss på huvudet bara för att jag hade en sådan brinnande längtan efter honom, att få vara honom nära på ett sätt jag inte visste om jag egentligen fick.

Den överhängande risken för infektioner och virus gjorde det svårt att visa att man älskade. Att gå hem varje kväll och känna att man egentligen ville ha mer än vad man fick. Som att vara förälskad på avstånd men ändå så nära.

Men man blev modigare och modigare, vågade stryka över ryggen, klappa över ögonbrynen och tillslut vågade jag pussa. Känna hans ömtåliga hud mot mig, som om det vore den mest naturliga saken i världen.

Och där och då kom bekräftelsen, då kärleken slog ner som en blixt i kroppen.

Han är mitt barn, vårat kött och blod.

Och ingenting i universum kan kännas mer naturligt än just det.

 

Linnéa och Neo var på kompisbesök igår, och Linnéa sa: "Herregud vad vi pussar våra barn!", och det gör vi verkligen. Hela tiden. Och man får ändå inte nog. Det är som om vi tar igen det där som vi inte kunde göra under deras första veckor i livet.

 

Jag är glad att vi har Linnéa, Fredrik och Neo. De betyder mycket och det känns som om vi funnit kompisar för livet, både till oss och till Ian. Grabbarna följs åt i utvecklingen och vi vuxna är likasinnade. Det är skönt att kunna prata om klassiska prematurgrejer, typ "ööhh Ian vill typ bara ställa sig upp hela tiden, skall de kunna det nu?" och det är skönt att kunna snacka om helt vanliga saker som inte berör våra barns prematuritet ♥

 

Ians nya grej i utvecklingen är händerna. De är överallt i ansiktet hela tiden och jämt. Man får kriga med de små labbarna när man skall mata honom, eftersom de flänger omkring i ansiktet och slår bort flaskan hela tiden. Han greppar efter saker, och hans Pingu-gossedjur är ständigt illa ute eftersom Ian konstant grabbar tag om det och stoppar in delar av det i munnen. Hoppas inte Pingu-stackaren känner sig skändad... :)

 

Och så fick vi försäkringspapprena från Folksam här om dagen, och Ian är nu fullt försäkrad hos dem. Heja Folksam som som slår ett slag för de för tidigt födda barnen!

Och i måndags fyllde Ian sex månader, huj vad tiden går!

Grattis Ian! ♥

  

 

 

 

 

 

Tack för de fina orden. :) <3

Åh så härligt att läsa om eran fina kille!
Jag har en liten Hugo som föddes i Mars, (v28+5)eller liten och liten, han växer så det knakar så han är inte så liten längre. :)
Min kille vill inte heller vända sig från rygg till mage, men stå upp det vill han, heeeeeeela tiden. :)

Hej! Så duktig han verkar! Att han vill stå så mkt- kalasduktigt ju! Det vill inte min grabb, 2,5 mån korr, är dock mkt stark nacke i rygg och kan ligga en evighet upptryckt på händerna :) Ville höra lite om du vill dela med dig om hur ni lyckats med försäkring för Er prematur. Har en v 26 pojke hemma som mår ypperligt men försäkringsmässigt har det inte gått så bra... Inte provat Folksam dock ska sägas... Har nå fått samla alla försäkringar hos dem?