V 20+6 | Kön
"Va?? Vet ni inte om det är en pojke eller flicka??" Är den mest stående reaktionen bland mina ungdomar. Ofta med följdfrasen "...men hur skall ni då kunna köpa kläder till den innan den föds??"
Och jag ba "men öööhhh..." typ.
*brainfreeze*
"Men tänk om det är en hermafrodit" svarar jag och niondeklassarna glor på mig med tefatsstora ögon, "det vore väl smart, då skulle den ju kunna få välja själv vilket kön den vill vara när den kommit på det någon gång i tonåren..." *tystnad* "OCH man kunde köpa BÅDE rosa och BLÅA kläder till den innan den föds" fortsätter jag.
"Så det inte behöver bli fel liksom, för TÄNK om man råkar köpa rosa kläder och så blir det en kille, då måste man ju slänga dem och grabben får ligga där naken hela dagarna..."
*pratar-nästan-i-falsett-här*
Jag vet inte om det kanske är en kulturell grej, där jag med min så jäkla rätta svennebakgrund, med vänstermorsa, och med tankevurpor som ofta handlar om att kön till stor del är socialt betingat, och till stor del sitter i hjärnan.
Medans det finns de som planerar hela ungens liv utifrån om det buktar innåt eller utåt mellan benen på RUL-bilden i vecka 19-20.
Jag säger inte vad som är rätt och fel, jag bara säger att vi är annorlunda, olika - och jag bryr mig föga om min grabb skulle få på sig nåt rosa, eller om min tös skulle få på sig nåt blått.
Och niondeklassargrabbarna fortsätter "Ey Andrea hur gammal är babyn? Hur många månader är den i magen?"
"Typ fem månader, snart sex" svarar jag, och får ett "waaaah abooouu!" tillbaka, "du är ju inte ens tjock!"
Och först blir jag tvärnöjd med den kommentaren, för vem vill bli kallad tjock liksom?
Men sen ba, "vafaaan?!" Alltså jag vill också ha en gravidmage och bli kallad för tjock :(
Så, detta blir en uppmaning till Pyttelajnen: Väx te´daj nu snarast, jag vill ha en gravidmage att stoltsera med! Alla andra har ju det...
0 kommentarerV 20+4 | Åkommor
- Mitt tandkött blöder så fort jag nuddar det med tandborsten.
- Jag är konstant snuvig och tät i näsan.
- Min mage bullrar som den mörkaste bongotrumman långt inne i Amazonas skogar.
- Jag gråter för minsta lilla. Peta på mig och jag exploderar i tårar.
- Jag kan explodera i hysteriska skrattanfall och ingen förstår varför.
- Mitt annars rätt så heta jobbtemperament har ersatts av ett evigt hummande, jahaande, "jasså du tänker så"ande.
- Jag sover i snitt sammanlagt fyra timmar per dygn. Övrig nattetid så flänger jag upp och ner på toa för att kissa, hänger på Familjeliv, Hemnet, klappar på magen, klappar på katten, klappar på Wille, FÖRSÖKER sova och tänker på olika köttmaträtter.
- Foglossning. Och ischias. Hej handikapp!
- Håret växer som ogräs. Och med det menar jag allt hår.
Det kommer mera. Var så säkra.
V 20+2 | Gårdagskvällens dealande
Igår kväll körde vi ut till da hood på Hisingen, satt i bilen vid en mörk vändzon ute på Blendas gata, ut ur mörkret skyndade en kort man med godset hårt hållet i vänstra handen, vi skakade hand som hastigast, spanade ut i mörkret, varan överlämnades pengar räcktes fram, och så var vi ägare till ett...babyskydd till bilen :)
Ett mycket fint sådant faktiskt, som nytt, endast använt ett par månader. Självklart okrockat.
Och med adaptrar så kan det klickas på barnvagnen - smart om man skall iväg på kortare ärenden med bilen.
Och de där adaptrarna har Mamasita (jag då alltså) självklart också fixat till en femtedel av sitt orginalpris, det gäller att vara smart här, man kan lätt bli totalt ruinerad på att skaffa barn :)
Det känns faktiskt som vi skaffat de grejerna som kostar mest nu. Vi har beställt barnvagn, köpt babyskydd, har en Mawok som kiddet kan sova i. Dock kanske vi skall köpa en säng också, men en sån kostar inte många spänn på Ikea. Sen kommer ju allt sånt där annat småtjafs, typ skötbord och sånt, men det blir nemas broblemas.
Har en del sammandragningar, och det känns ju rätt olustigt. Började känna dem här om dagen, läbbigt när magen lever sitt eget liv. Jag vet inte hur normalt det är, eller om det skall vara så, men barnmorskan sa att jag skulle höra av mig ganska snabbt om de kom i samband med smärta, men det gör ju inte ont, det känns bara lite obehagligt.
Nu skall jag ringa sjukgymnasten och se om jag kan boka nån tid för mig och mina stackars fogar :)
V 20+1 | Vuxenpoäng
/Familjeliv.se
Halva tiden har nu gått. Märkligt.
Tiden har gått fort, men ändå i slowmotion. Det känns som en evighet sen sedan vi plussade, en evighet sedan jag stod på ett par rullskridskor, och en evighet sen sedan jag drack en droppe alkohol.
Samtidigt känns det som om varje dag går i expressfart, alldeles nyss var det vecka åtta, tolv, sexton och nu tjugoett. Jag hinner knappt tänka att "idag är det en ny dag", innan den är över :)
Jag vaknar klockan 6:15 och kan inte somna om. Det värker i mitt ben och min höft, kan inte ligga på rygg, Doris kliver omkring på mig, vill ha gos när hon ser att jag är vaken, Wille är fin när han sover - en hårslinga har fallit ner i ansiktet på honom och flyger omkring framför munnen när han andas, "Pytte har fått fina gener" tänker jag, går upp, gör kaffe, Doris somnar om i Willes spoon och jag sätter mig och kollar på Vasaloppstarten, äter knäckemackor och dricker kaffe, Pytte vaknar och säger godmorgon genom att pushkicka mig lite fjäderlätt i magen.
Klockan 08 på en söndagsmorgon.
Jag som är ledig går upp långt innan maken som skall jobba.
Herregud vad jag känner mig vuxen helt plötsligt.
Parmaskinka och getost. Just nu dör jag lite vid tanken på parmaskinka och getost. Bara för att jag inte får äta det. Dumma förbud. Dumma bakterier. Fast undrar om jag får äta geost om den varit fryst i tre timmar? Det gäller ju allt kallskuret, lax osv?
Google is my friend.
Svar: Nej, tydligen inte. Den måste hettas upp så den "bubblar" innan eventuella listeriabakterier dör. Så tack men nej tack, känner mig inte så sugen på kokad getost.
Var inte direkt någon superbärhjälp under Camilla och Olas ihopflytt igår, jag kan ju inte bära nåt, bar ändå, fjäderlätta saker, men inte ens det går så bra. Fick åka hem och vila några timmar på eftermiddagen, innan vi åkte tillbaka för lite socialt umgänge och Cola-drickande för min del.
Det fjäderlätta bärandet känns som sagt idag, så jag lär ju ta det lite lugnt idag.
Hej hej pensionärsvarning! :)
