V 24+6 | Förgiftad
Hej finaste! Ibland blir det inte riktigt som man tänkt, och världen blir lite omkullkastad så att säga.
I natt vid två stod jag inte ut längre med mitt magkatarrsonda, och efter lite välbehövligt tjat från älskade Wille så gick jag med på att vi åkte upp till Sahlgrenskas akut. Där skickade de vidare oss till Östras specialförlossning och där kunde man snabbt konstatera att jag fått akut havandeskapsförgiftning med högt blodtryck som första tecken.
Det är tidigt. Vi går in i vecka 26 imorgon, och jag har under natten och dagen idag fått kortison för att Pyttes lungor skall utvecklas, och plasma/vita blodkroppar.
Jag har äggvita i urinen, dåliga levervärden, och klassas som en sk 2:a. Är man en 1:a så skickas man hem, är man en 3:a så måste bebisen plockas ut.
Så det är en balansgång.
Pytte är väldigt liten, väger endast 500 gram, så varje timma/halvdag/dygn som hen får stanna i magen är viktig, så det hoppas vi på nu!
Barnläkaren från neontalsjukhuset var här och pratade med oss, och han berättade att man faktiskt räddar 90% av alla bebisar som föds i vecka 25, och att 80-90% av dem faktiskt klarar sig mycket bra och utan större komplikationer i livet. Han kändes trygg och bra!
Men ändå, det är omtumlande och svårt att ta in. Vi gråter ibland, och garvar åt våra vanliga löjligheter om vart annat, Pytte sparkar på i magen som vanligt.
Wille är hemma och kollar till Doris, vilar lite och hämtar datorn så vi kanske kan kolla på lite film senare. Vi har ett rum för oss själva, så han kan också sova över här, skönt att slippa vara själv <3
Så, håll nu tummarna för oss alla tre, och framför allt all lilla Pyttelajnen växer till sig och får stanna i magen så länge det bara går!
Kärlek, och tack för fina sms mina vänner!
Dagens rätt var "omelett", inte helt rätt...
0 kommentarerV 24+5 | Version 1.1
Jaja, jag har haft en kass natt. Har börjat få någon form av magkatarr eller något, och det svider och har sig som fasen. Vet inte om jag kanske ätit några för många alvedon mot foglossningen den senaste tiden, fast jag har ändå inte tagit mer än vad man ska. Eller så är det all frukten jag käkat de senaste dagarna. Orka.Willa vaknade upp mitt i min sömnlöshet och gav mig kill på ryggen. Det är sånt man förtjänar när man inte kan sova.
Men strunt i det, jag överlever. Och nätshoppar bort mitt onda. Det funkar bra. Livet blir lite roligare med ett par nya yogamjukisbrallor från Sobea (http://www.sobea.se), som jag faktiskt tittade på redan som ogravid eftersom de ser så mysiga ut.
De är verkligen snordyra, men med en rabattkod så fick jag dem 40% billigare. Och det gör ju en del :)
Nu skall jag ta Pytte och Doran med mig ner i sängen och försöka få någon timmas sömn eller så. Jag behöver det. Tröttande att nätshoppa ;)
V 24+5 | I count sheep
Sömnlös. Pytte lever rövare i magen. Fogarna smärtar. Det är varmt. Är sotis på Wille och Doris som sover sött. Näseblod. Upp och kissa hela tiden. Törstig. Nästan fullmåne. Svider i magen. Magkatarr?
Aaaaaahhhhrrrrggg...
Så nu känns det bättre, har fått gnälla av mig lite.
Godnatt <3
V 24+1 | Röstigenkänning
Jag har ju lite småpanik över att vara så sjukt stillasittande som jag blivit de senaste månaderna. På grund av mina värkande/smärtande höfter alltså. Jag blir tjock, stel, rastlös och uttråkad.
Så jag tänker att simning kan vara grejen. Och jag jobbar ju typ 50 meter från ett badhus, så där har jag ju inget att skylla på. Bara att sticka dit innan/under/efter jobbet.
Så mitt mission den senaste veckan har varit att hitta någon slags vattenklädsel för gravida.
Idag hittade jag en baddräkt och en bikini från www.lovelymama.se som jag beställde.
Jag hoppas att någon av dem är okej.
Bikinin är ett wildcard så att säga, man känner sig ju inte asfin för tillfället, och en bikini lär väl kanske förvärra ens redan störda självbild med dallrande mage, röda utslag överallt, hormonfläckar och en totalt obefintlig midja.
Men jag har ju alltid haft problem med baddräkter också, eftersom jag alltid känner mig som ett stort barn i dem - så det är väl som att välja mellan pest eller kolera typ :-D
Nu är vi inne i vecka 25 och bebisen skulle kunna klara sig utanför mig nu. Men ack så liten den skulle vara då, den väger bara 800 gram. Barnet kan känna igen min röst och reagerar mer på mammans röst än andra ljud. Ett korttidsminne har utvecklats. Barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma.
Så här säger Familjeliv om denna veckan:
Kroppen: Placeringen av livmodern är vid denna tidpunkt ungefär 2-3 fingerbredder ovanför naveln. Barnmorskan mäter magens mått på ett speciellt sätt som kallas symfys-fundus mått. Man mäter det från blygdbenets topp upp till livmoderns övre del. Siffran skrivs upp och bildar sedan en alldeles egen tillväxtkurva. Vid den här tidpunkten är det vanligt att man får höra barnets hjärtljud på barnmorskemottagningen för första gången, genom en apparat som gör att ljudet hörs i hela rummet. Barnets puls ligger omkring 150 och hjärtljudet låter som en galopperande häst. Man mäter även sitthöjden på barnet, genom att mäta avståndet och blygbenet och övre delen av livmodern.
Om du oroar dig inför förlossningen är det dags att börja fundera över hur du kan förbereda dig och vilken hjälp du vill ha. Som partner till en gravid kvinna börjar graviditeten också bli mer påtaglig. Vissa kan känna av liknande symtom som kvinnan har haft, till exempel illamående och viktuppgång.
Blivande föräldrar kan börja fundera över om man vill gå någon föräldrakurs och eventuellt anmäla sig till det
Om du har extra tungt arbete kan du ha rätt till gravidpennning (tidgare havandeskapspenning) från 60 dagar innan beräknad förlossning. Vill du kunna planera i god tid kan du skicka in din ansökan om gravidpenning redan nu till försäkringskassan.
Barnet: De flesta av barnets organ är färdigutvecklade vid denna tidpunkt och barnet kan nu överleva om det skulle födas. För tidigt födda barn har emellertid svårt att hålla värmen och lungorna är långt ifrån färdigutvecklade. Könsorganen för både pojkar och flickor är färdigutvecklade och barnet kan knyta sina händer och få tag på sina fötter.
Pytte "svarar" ganska ofta när man petar på magen. Ofta känner vi med händerna hur h*n ligger, och när man petar på någon speciell del så svarar Pyttelajnen genom att peta tillbaka eller kicka mig med fötterna. Hicka känner jag också nu, känns som ett litet klick inne i magen. Jättemysigt! ♥
