Holy macaroni, vecka 19 imorgon - och en vecka kvar till rutinultraljudet på Östra, wehoo!
Det börjar snart bli dags att ta bild på magen tror jag minsann. Än så länge är det mest kroppen som tjockat på sig, men eftersom man blir lite blind över hur man själv ser ut eftersom jag tycker att jag ändrar kroppsform från dag till dag nu, så kanske det är bäst att börja ta en bild i veckan.

Vi har varit iväg på roadtrip i helgen, jag och Pyttes pappa, Helsingborg och Malmö. Jag var lite orolig innan eftersom jag har en del foglossning i ehh...rumpan, och jag visste inte hur det skulle bli att sitta i en bil/sova i annan säng/sitta på läktare så mycket som vi skulle göra. Men det fungerade jättebra, och jag såg jättegravid ut eftersom jag helgen till ära låg in med en riktigt fin ballonngmage som gjorde att alla mina organ i magen var sprängfyllda med luft, haha!

Men det var gott att vara iväg en sväng, det blev ju en del barn-prat nu när även jag och Wille är med i "hemliga klubben", den där klubben som alla blivande föräldrar/föräldar visst är med i, den där klubben som gör att man alltid har något att prata om med en likasinnad - barn... Och Willes polare Micke och Karina som vi bland annat träffade, har en liten tjej, Wilma, vilket gjorde att barn såklart blir ett givet samtalsämne. Tänk vad man missat under alla år som ogravid! Haha!

Resultatet av resan kom igår, då jag knappt kunde ta mig ur sängen eftersom det gjorde så ont i fogarna, och hela dagen vaggade jag omkring som en anka, så igår vilade jag och tog det väldigt lugnt.
Måste ta upp detta med barnmorskan när vi skall dit den 2 mars, för det verkar faktiskt inte bli bättre det här...
Vet inte vad man kan göra åt det riktigt, foglossningsbälte kanske skulle kunna hjälpa - men det känns som om min sitter så långt ner, aja vi får se :)

Vecka arton. Damn! Vad snabbt det går...
Och för att färska upp minnet: Vecka 17+0 betyder alltså att hela vecka 17 har gått, plus 0 dagar. Vecka 18 alltså.

Jag tror jag har börjat boa, på mitt sätt: Tittar på torp i den Halländska myllan och ser mig själv med en unge hängandes i kjoltyget medans jag donar i köket. Herregud, vem är jag och vad har hänt med Andrea?
Jag ser mig själv baka bullar, frysa in och göra söndagsstek.
Tokigt :)

Det viskas bland ungdomarna på jobbet om huruvida jag är gravid eller inte. Jag låter det vara osagt ännu, tids nog får de veta.
Men, jag skriver upp era namn här (ifall ni skulle få nys om denna bloggen i framtiden), ni som varit det på spåren, så ni får lite cred:
Maria T
Faton
Kadisha
- all heder åt er ;)

För övrigt så måste jag ge lite cred till min gamla kombo Anki för att du lyckades luska ut det på något sätt via min andra blogg, och sedan ställde en direkt fråga på fejjan som jag ju inte kunde neka till :)

42,5%. Det är ju snart halva tiden som gått, helt sjukt. Och det syns inte på mig. Catta sa att det syntes igår, men det var nog faktiskt bara för att jag hade en jäkla mammakläninng på mig, den har ju liksom redan en färdigsydd mage som formar till det som ännu inte finns där :D
Men jag tror att det smäller till snart, jag känner livmodern ordentligt nu, speciellt när jag ligger ner, och det handlar bara om veckor innan den börjar stå ut. Wehoo!

Fostret: Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.
-Familjeliv, om vecka 18

Hehe, våran unge har redan två centimeter långa fötter. Respekt... :)