Kroppen:
Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90 procent före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som till exempel lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.
Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något. Nu har du säkert haft ditt inskrivningssamtal med din barnmorska. Om inte så är det hög tid nu.

Fostret:
Fostret är cirka sex centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.



Nu har det gått 7.5 veckor sedan vi plussade den 9 november, och jag har således gått in i den där berömda vecka 12. Jag är i tredje månaden och det är väl nu det börjar närma sig att berätta för chefen. Nästan alla andra på jobbet vet redan, och jag kan nästan sätta pengar på att någon skvallrat till resten :D

Humöret är det upp och ner med, är stundvis superglad och stundvis helt supergråtig, Ena stunden sitter jag och säger farväl till mitt gamla liv med spontanfikor, vinkvällar, öl på stan och ciggisar under fläkten, och andra stunden så välkomnar jag det nya med öppna famnar.
Det är lite läskigt med det nya. Främmande, spännande och lite läskigt.
Outforskad mark liksom.
Men tänk att få snuffa bebislukt dagarna i ända, det måste väl ändå slå allt annat? 

Hur är det med mina gravidsymptom då? Ptjoo, illamåendet har nästan lagt sig, mår lite pyton på kvällarna, men inte alls i den omfattning som förra veckan. Sjösjukan och snurrigheten är väl kvar, men inte riktigt i samma utsträckning. Förra veckan var skit.
Tuttarna gör mindre ont och har...öhh...slappnat av lite.

Så, rent fysiskt är det bättre. Hormonellt är det kaos. Jag hoppas och ber till någon högre makt att det snart går över. Tycker det är jobbigt att ha känslan att vilja krypa ut ur mitt eget skinn var och varannan dag haha! :)