I natt började jag blöda, paniken var väldigt, väldigt nära, och vi tog oss upp till gynakuten på Sahlgrenska.
Där konstaterades det att Pytte sprattlade runt och härjade precis som h*n skall, men att jag har en blödning inne i livmodern, kanske beroende på en äldre graviditet som det blev nåt tajkon med, eller på grund av en blödning vid moderkakan eller nåt.

Pytte mättes och flyttades tillbaka två dagar, så nu är vi i vecka 11+5 igen.

Jag ordinerades en veckas vila och kommer att vara hemma från jobbet denna veckan.
Skall på återbesök på gyn den 16 januari för att efterkontrollera så att allt ser bra ut.
Jag har en liten molande mensverk hela tiden, men det kan ju också vara för att livmodern håller på att växa.
Jag är nu fullkommligt livrädd, skakis och galet nojig och hoppas fasen att dessa känslorna skall avta under veckan. Jag kan ju inte springa runt och vara fröken panik i sex månader nu...

Jag är slut nu och vill inte vara med om det här igen.
När det är blod inblandat så ser det ju ofta ut som att det är så jäkla mycket, och man blir totalt vettskrämd av det.
Det positiva i allt detta är ju att vi faktiskt fick en glimt av vårat lilla yttepytte <3 Det var coolt!