Okej, man kan ju uttrycka det så här: Efter sjukgymnastsbesök och utprovning av foglossningsbälte, så har det varit en styck förbannad unge i squashstorlek som lekt Karate kid långt ner i livmodern. Typ som "Ey vad fasen är det för jäkla resårband som sitter över mitt huuus?" *roundkick*
För även om bältet skall sitta över höfterna, så hamnar det ändå över nederdelen av livmodern, och det gillas icke av dess inneboende...

Jag har nog aldrig blivit så böjd på som idag, så bänd, tänjd och jag har nog aldrig hört någon säga förlåt till mig så många gånger på så kort tid som idag.

Men visst har jag foglossning, en "redig bäckenuppluckring" som hon så fint upplyste mig om. Vila, bälte, yoga eller simning, och så två övningar liggande på rygg, rullandes med bäckenet.

"Förmodligen kommer det bli värre ju längre veckorna går - inget du kan göra nåt åt egentligen. Lindra smärtan med bältet, övningarna och Alvedon"
Weho!

Men jag kände mig upplyft när jag gick där ifrån, det blir nog bra det här! :)