V 29+5 | 25%

2012-05-10 | Klockan 09:47:16 | Kategori: Ian vecka 29 | Besökare online nu:


Igår vägde gullungen in på 945g, och han närmar sig så sakteliga enkilot. I tisdags fyllde grabben en månad och fick som brukligt en flagga vid kuvösen av sköterskorna, och ett gott bad av sin pappa.
Ian visade sin käre far uppskattning genom att bajsa honom i handen.
Det är hans sätt att säga "jag älskar dig pappa!"

Efter bad och torkning och ompyssling av Wille så landade Ian på mitt bröst, för några timmars gos och mys, och han hade endast fuktgrimma som andningshjälp, och klarade sig alltså utan cpapen i hela tvåochenhalv timma innan det blev lite jobbigt för honom och cpapen fick åka på igen.
Men han blir bättre och bättre på att ta egna andetag och på att syresätta sig själv.

21%. Så mycket syre får vi genom luften vi andas.
Ian har legat både på 25% och 23% i syrgas genom cpapen sedan iförrgår kväll, och igår.
Det är mycket bra. Han sköter sig, lillgrabben.

Igår när jag kom upp till neonatalen och kikade in under kuvöstäcket så möttes jag av en jättesvullen och röd högerhand på Ian, och jag tänkte "infektion!" med en gång och blev livrädd.
Till råga på allt har han sedan tre veckor tillbaka haft en väldigt blå fingertopp på den handen, och den hade svullnat upp till dubbel storlek och lös ilsket blå. Det svullna fingret har jag och Wille påpekat flera gånger i veckan sedan vi upptäckte det.
Jag påtalade den svullna handen för sköterskan, hon tittade på den och hämtade läkaren som tittade på handen i en sekund och sade:
"Han har en infektion i handen, vi tar prover och sätter in antibiotika direkt".

Lilla Ian.
Det gör så ont i mitt hjärta att se dig bli stucken.
Men jag ger dig trygghet och värme genom att hålla mina händer på din kropp medans sköterskorna försöker hitta en väg in i dina redan ärrade blodådror så de kan sätta en infart.
Du är tapper och gnyr bara lite, medans de sticker dig en gång till för att ta infektionsprover.
Riktigt ledsen blir du först när man skall spola den första infarten, och det visar sig att den inte sitter i ådran trots allt, så man råkar spruta in någon mililiter vatten under huden.
Och det gör så ont på dig.
Och mitt inre är på väg att gå under av din gråt.
Men jag ger dig sockerlösning på nappen, och du tystnar, och snuttar försiktigt, och snuttar lite mer.
Och du håller dig stilla under mina händer, tar tag om mitt pekfinger och håller ett fast grepp tills de är färdiga.
Du är så tapper min lilla vän.


Infektionsproverna kom tillbaka en stund senare och var bara något förhöjda. Antingen var man väldigt tidigt ute med att upptäcka den, eller så är de förhöjda som spår av den förra infektionen.
Man tog även en odling, men de bakterierna går förmodligen inte att odla eftersom det var ett sådant lågt antal.
Men man satte åter igen in två olika sorters antibiotika.
Och när jag oroade mig över den stora användningen av antibiotika på de små barnen så svarade sköterskan:
"Det är nog inte den här typen av användning som orsakar resistens hos människor, utan snanare den antibiotikaanvändningen som sker inom jordbruket, genom att man sprider gödsel och slam som innehåller stora mängder resistenta organismer på våra åkrar, när man tar fram genmodifierade grödor, när man pumpar djur fulla med antibiotika som vi sen skall äta".
Jag väljer att tro på henne.

Cytomegalovirus. Man testar Ians kiss för att se om han bär något spår av det så kallade "bröstmjölksviruset" CMV. Om man gör det på alla barn, eller om man har någon anledning att göra det på Ian vet jag inte riktigt, men det är en av frågorna som jag skall ställa till doktorn idag.
Fick även veta igår att Ian ligger lågt i sitt trombocytvärde, och det kan vara så att det är därför man testar honom för CMV.

Det känns som att jag kan hämta ut en läkarlicens efter den här resan.
Och då och då brakar jag rätt igenom isen av oro för alla saker som kan hända.
Jag vill inte kunna en massa saker om infektioner och virus och trombocyter och sjukdomar!

Man bestämde på morgonronden igår att när Ian ligger hud-mot-hud med oss, så skall han göra det med fuktgrimman på sig. För att träna sig ut ur cpapen.
Det var helt underbart att höra!
Han blir liksom mer bebis utan cpap, han luktar bebis, man slipper suset, man slipper cpap-mössan och kan snuffa på hans fina, blonda hår ♥
Det är ett av mina delmål under den här resan - få ut Ian ur cpapen och jubla när han går från kuvös till vattensäng.
Bytet av säng kommer nog snabbare än att gå helt från cpap till fuktgrimma.
Men båda sakerna närmar sig med stormsteg!

Man pratade även om att Ian inte skall ligga så mycket på mage längre, för hans fötters skull. Prematurer får snabbt utställda fötter eftersom de är så mjuka i lederna, och när de ligger på mage så hamnar fötterna i Charlie Chaplin-position, och ligger de mycket på det sättet så kan fötterna bli sådana. Ian är på väg att få lite utställda fötter, så därför vill man nu mota Olle i grind.

Trots att Ian verkar ha någon form av infektion (även om proverna visade på låga värden så kan han ha en inflammation/infektion lokalt i handen) så verkar han må väldigt bra.
Att det är något med honom märkar man på att han får upprepade bradykardier (pulsfall), igår på dagen fick han ett tiotal inom loppet av fem minuter, och så skall det inte riktigt vara.
Men han syresätter sig fantastiskt bra då han ligger mellan 88-94% i saturation med ett syretillförsel på 23-25% i cpapen, och det är ett mycket bra tecken!

Hoppas att det har hållit i sig till idag, skall ringa upp till 316 snart för att kolla läget med pojkvasker Engelbrektsson :)







KOMMENTARER

-> NAMN
-> E-MAIL

-> DIN HEMSIDA/BLOGG

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?



RSS 2.0