Queer up Ian!

Vi befinner oss just nu på Mölndals sjukhus - allt här är lite lugnare och mysigare - vi saknar dock våra underbara kontaktpersoner från Östra. Har dock fått en ny kontaktsköterska här som verkar superbra.

Ian har redan visat upp trollkarlens fingerfärdighet då han är en hejare på att dra ut sonden, rycka loss både grimma och cpap samt slita loss alla små tejpbitar de använder för att hålla utrustningen på plats - helt klart pappas grabb.

När de körde honom i transportkuvösen visade han också prov på att vara en duktig jonglör - han låg inne i sitt lilla plasthus inne i ambulansen och kastade runt sin napp med större skicklighet än vad pappas jonglörkamrater Mårten och Rainbow någonsin visat upp. Snart jonglerar han med både facklor och motorsågar.

Det känns som att tiden går väldigt snabbt och att vi närmar oss hemgång med stora steg. Vi har nu tillbringat 7 veckor på sjukhus och vi har nog klarat iallafall halva tiden innan de släpper hem oss.

Man längtar efter att få hem vårt lilla knyte och ha vår familj samlad hemma samtidigt så är man jätteskraj - inga doktorer, sköterskor eller hi-techapparater - enbart vårt omdöme att lita på. Skrämmande men samtidigt helt underbart!

Idag väger Ian 1294 gram - han har stått stilla ett par dagar och vi har varit lite oroliga för att han skulle ha en ny infektion. Han var lite svajig i sin syresättning igår och fick ligga i cpap en stor del av dagen. Nu verkar han dock stabilare igen och hans lilla dipp igår berodde säkert på att han var lite tagen av den stora flytten till Mölndal.

Nu ska Ians pappa gå och kängurugosa med sin son ett par timmar.

//Wille - världens stoltaste pappa