Okej, man kan ju uttrycka det så här: Efter sjukgymnastsbesök och utprovning av foglossningsbälte, så har det varit en styck förbannad unge i squashstorlek som lekt Karate kid långt ner i livmodern. Typ som "Ey vad fasen är det för jäkla resårband som sitter över mitt huuus?" *roundkick*
För även om bältet skall sitta över höfterna, så hamnar det ändå över nederdelen av livmodern, och det gillas icke av dess inneboende...

Jag har nog aldrig blivit så böjd på som idag, så bänd, tänjd och jag har nog aldrig hört någon säga förlåt till mig så många gånger på så kort tid som idag.

Men visst har jag foglossning, en "redig bäckenuppluckring" som hon så fint upplyste mig om. Vila, bälte, yoga eller simning, och så två övningar liggande på rygg, rullandes med bäckenet.

"Förmodligen kommer det bli värre ju längre veckorna går - inget du kan göra nåt åt egentligen. Lindra smärtan med bältet, övningarna och Alvedon"
Weho!

Men jag kände mig upplyft när jag gick där ifrån, det blir nog bra det här! :)

Vecka 23 då'rå. Tiden går ofantligt snabbt just nu. 17 veckor kvar till nedsläpp :)

Pyttelajnen bökar runt som en liten tryffelgris i magen just nu, uppe, nere, lite överallt faktiskt - känns lustigt på insidan, känns inget alls på utsidan. Märkligt :)
Hur kan något som är stort som en squash inte kännas på utsidan när det rör sig? Men det kommer väl...

Imorgon är det dags för sjukgymnasten för min foglossning. Som jag längtat. Gårdagseftermiddagen och natten till idag har varit fullkomligt vedervärdiga, och det gick så långt att jag låg och googlade på om jag kunde ta Diklofenak mot smärtan, det kunde jag såklart inte, utan tog en Alvedon som sig bör. Hjälpte föga.

Så vad kan ha orsakat smärtan då? Vad gjorde jag igår innan smärtan kom? Dammsög och gick ner till Konsum för att handla.
Fail. Jag kan med andra ord inte ens göra vardagssysslor, det suger.
Så, jag hoppas på någon form av hjälp från sjukgymnasten imorgon. Någon liten smart lösning så jag kan fortsätta leva någorlunda normalt.

Men men, än så länge försöker jag till den grad jag kan att förträngs smärtan, det funkar för det mesta :)

Även om det inte syns så mycket att jag är på tjocken, så känns det.
Det känns typ som om jag har en vattenballong inne i magen, som hindrar mig från att sätta mig i upprätt läge när jag ligger ner, ställa mig upp från halvliggade soffslapp osv.
Jag måste hela tiden göra ett moment extra liksom.
Typ ligga --> rulla på sidan --> sätta mig upp.
Intressant hur det kommer att vara om några månader, om det är så här nu :D

Bilden på livmoderns växande genom veckorna här bredvid är spännande, jag befinner mig väl någonstans på mitten, och tänker att det känns rätt schitzat stt den kommer att vara inne i hela min överkropp typ. Vart skall övriga inre organ ta vägen? Ner i hålfoten?

"Underlig underbar konstig gravidvärld" skriver Malle bland kommentarerna i inlägget här nedan.
Verkligen.
Kan inte annat än att hålla med.
Östrogen, Progesteron och Prolaktin heter mina absolut största ovänner för tillfället.
Prolaktinet är värst.
"Psykiskt instabilitetshormon" som jag fick det så fint beskrivet i onsdags.
Samtidigt är det ju Prolaktinet som gör att tuttarna växer.
(Jag borde ha enorma bröst vid det här laget, så mycket Prolaktin som jag verkar ha i kroppen...)
Bildas i hypofysen och är samma hormon som frisläpps under PMS.
Jag. Är. Ett. Monster.
Som stundvis mest bara vill lägga mig under närmsta sten och invänta mitten av juli.
Som gråter, skäller, snorar och lever om.
Som är egoistisk och förvirrad och konstig.

(Här kommer en hint till varför vi kvinnor är som vi är ibland...)

Det är 130 dagar kvar till beräknad förlossning den 20 juli. Det var 150 dagar sedan jag hade lingonveckan senast, bara att slippa den är ju helt gudomligt! :)

Känner ett maniskt behov efter färgen turkos, det har nog inte med graviditeten att göra - utan snarare med våren och solen. Pytte sparkade och levde om som en tok inne på Indiska förut, speciellt när jag kollade på en turkos kudde i indisk stil, så det borde betyda nåt. Skall presentera turkosidéen för Wille. Ogillar han den så kan jag alltid hävda att vi är två mot en nu för tiden ;)

Pytte har verkligen levt om idag, imorse snackar vi om en spark/box varannan minut i flera timmar, rätt mysigt - å än så länge känns de ju mest som små puttar inifrån typ :)

Hämtade ut en babybox från Baby to be idag på ett av Apoteksgruppens apotek. Den innehöll två påsar tuggummi, två nappar, vitaminer till mig, några tidningar och lite prover på babyolja, tvål och så vidare från SebaMed. Alltid trevligt med gratis grejer. "Grattis!" sade kvinnan på Apoteket och räckte över boxen till mig, "tack!" sade jag och kände mig stolt :)

Kroppen: I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.

Barnet: Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Mängden fostervatten är ungefär 600 milliliter.
familjeliv.se

Jag vet inte om benen svullnar så värst mycket, kanske lite - känner ett tryck i dem på eftermiddagen typ, men inga hysteriska strumpränder än så länge. Däremot så känns det som om överkroppen svullnar framåt kvällen. bröstkorgen blir större typ. Mycket märkligt, vet inte om det är så, eller att jag inbillar mig att jackan känns trängre på kvällen än på dagen.

I lördags hamnade vi på GeKås i Ullared, och fann oss plötsligt ståendes på babyavdelningen.
Jesus.
Det finns inte bara en gosig filt, utan tio. Det finns inte bara en sorts nappflaska, utan tjugo. Jag fick nästan ett epileptiskt anfall av alla sakerna. Jag gick runt där och mest stirrade rakt fram och försökte med affirmationen "Slappna av, du är inte på väg att bli neurotisk, du kommer att bli en fantastisk mamma även om du får panik inne på GeKås babyavdelning..."
Så många färger, så många former, så många Barbapappor.

Det löser sig nog.
Jag konstaterade fint till min älskade make när vi lämnade babyavdelningen:
"Nästa gång vi åker hit så tror jag att det kan vara bra att ha gjort en lista på det vi skall ha i babyväg..."

Pytte härjar på i magen, kickar mig gärna långt ner i livmodern till vänster. Ibland känner jag en liten bula utanpå magen, som förflyttar sig, antar att det är Pytte jag känner. Om jag petar lite hårt, så försvinner bulan in i magen igen.
Pyttes pappa har känt Pyttes sparkar några gånger, men ofta är det så att Pytte slutar sparka om jag eller Pyttes pappa lägger handen på magen.
Jag spelar Jojje Wadenius-låtar för Pytte i magen varje kväll, innan jag skall sova. Särskilt mycket spelar jag "Mitt lilla barn", mest för att den är grym.

"Va?? Vet ni inte om det är en pojke eller flicka??" Är den mest stående reaktionen bland mina ungdomar. Ofta med följdfrasen "...men hur skall ni då kunna köpa kläder till den innan den föds??"
Och jag ba "men öööhhh..." typ.

*brainfreeze*

"Men tänk om det är en hermafrodit" svarar jag och niondeklassarna glor på mig med tefatsstora ögon, "det vore väl smart, då skulle den ju kunna få välja själv vilket kön den vill vara när den kommit på det någon gång i tonåren..." *tystnad* "OCH man kunde köpa BÅDE rosa och BLÅA kläder till den innan den föds" fortsätter jag.
"Så det inte behöver bli fel liksom, för TÄNK om man råkar köpa rosa kläder och så blir det en kille, då måste man ju slänga dem och grabben får ligga där naken hela dagarna..."

*pratar-nästan-i-falsett-här*

Jag vet inte om det kanske är en kulturell grej, där jag med min så jäkla rätta svennebakgrund, med vänstermorsa, och med tankevurpor som ofta handlar om att kön till stor del är socialt betingat, och till stor del sitter i hjärnan.
Medans det finns de som planerar hela ungens liv utifrån om det buktar innåt eller utåt mellan benen på RUL-bilden i vecka 19-20.

Jag säger inte vad som är rätt och fel, jag bara säger att vi är annorlunda, olika - och jag bryr mig föga om min grabb skulle få på sig nåt rosa, eller om min tös skulle få på sig nåt blått.

Och niondeklassargrabbarna fortsätter "Ey Andrea hur gammal är babyn? Hur många månader är den i magen?"
"Typ fem månader, snart sex" svarar jag, och får ett "waaaah abooouu!" tillbaka, "du är ju inte ens tjock!"

Och först blir jag tvärnöjd med den kommentaren, för vem vill bli kallad tjock liksom?
Men sen ba, "vafaaan?!" Alltså jag vill också ha en gravidmage och bli kallad för tjock :(

Så, detta blir en uppmaning till Pyttelajnen: Väx te´daj nu snarast, jag vill ha en gravidmage att stoltsera med! Alla andra har ju det...

Igår kväll körde vi ut till da hood på Hisingen, satt i bilen vid en mörk vändzon ute på Blendas gata, ut ur mörkret skyndade en kort man med godset hårt hållet i vänstra handen, vi skakade hand som hastigast, spanade ut i mörkret, varan överlämnades pengar räcktes fram, och så var vi ägare till ett...babyskydd till bilen :)

Ett mycket fint sådant faktiskt, som nytt, endast använt ett par månader. Självklart okrockat.
Och med adaptrar så kan det klickas på barnvagnen - smart om man skall iväg på kortare ärenden med bilen.
Och de där adaptrarna har Mamasita (jag då alltså) självklart också fixat till en femtedel av sitt orginalpris, det gäller att vara smart här, man kan lätt bli totalt ruinerad på att skaffa barn :)

Det känns faktiskt som vi skaffat de grejerna som kostar mest nu. Vi har beställt barnvagn, köpt babyskydd, har en Mawok som kiddet kan sova i. Dock kanske vi skall köpa en säng också, men en sån kostar inte många spänn på Ikea. Sen kommer ju allt sånt där annat småtjafs, typ skötbord och sånt, men det blir nemas broblemas.

Har en del sammandragningar, och det känns ju rätt olustigt. Började känna dem här om dagen, läbbigt när magen lever sitt eget liv. Jag vet inte hur normalt det är, eller om det skall vara så, men barnmorskan sa att jag skulle höra av mig ganska snabbt om de kom i samband med smärta, men det gör ju inte ont, det känns bara lite obehagligt.

Nu skall jag ringa sjukgymnasten och se om jag kan boka nån tid för mig och mina stackars fogar :)

Jag vill bara säga att jag själv tycker mitt inlägg innan kanske lät lite väl..."schteeek" typ. Lite som att "nä men det är väl inga problem att punga ut med tiojäklatusenkronor".
Jag kan lova att det visst inbringar ett visst mått av panik och ångest att punga ut så mycket pengar på en vagn, men samtidigt måste vi ju se till vårat bästa:
Vi har en liten bil = Vi behöver en vagn som går att göra liten.
Vi bor i stan = Vi behöver en vagn som är enkel att ta av och på spårvagnar, köra upp och ner på trottoarer, in och ut i små affärer.
Vi bor tre trappor upp utan hiss = Vi behöver kunna bära Pytte i vagnens liggdel upp för trapporna (desto mindre barnvagnsatteraljer i barnvagnsförrådet = desto mindre stöldrisk).

Bugaboon passar i bagaget på Aygon.
Man kan köra den med typ pekfingret inne i trånga utrymmen.
De två olika delarna väger fem kilo styck.
=
Argumenten som gjorde att det blev en Bugaboo Cameleon.



Vi fick en lista med babysaker, för oss blivande föräldrar att införskaffa - och här gäller det ju att hålla sig på jorden. Bröstluftare? Vad fasen är en bröstluftare?
Det gäller att hålla sig realistiska här. Nej, vi behöver inte allt det där. Förmodligen.
Eller vem vet?
Kanske sitter jag där i augusti med ett barn vid bröstet och tänker:
"Om jag bara hade haft den där bröstluftaren..."
Jag skulle lätt kunna köpa allt på listan, bara för att jag tycker att det är asroligt att shoppa.
Inte för att vi behöver det.

Nu håller jag på att kolla upp ett begagnat babyskydd på en loppissida på Facebook, det är från -10, okrockat, ser fräscht ut, och passar att klicka på Bugaboon om man skaffar adaptrar till. En femhundring skall hon ha för det. Låter ju överkomligt.

Vi var på MVC och träffade barnmorskan (Rosemarie?) förut, järnvärdet såg bra ut, och livmodern slutade precis där den skulle (precis ovanför naveln), hjärtat slog i fina 146 slag i minuten (på Pytte då´rå - hade det varit på mig så hade det väl inte varit så bra kanske). Det är ett riktigt A-barn vi har att göra med - såklart, höhö...
Fick ett telefonnummer till sjukgymnasten för min foglossning, ett moderskapsintyg att skicka in till Försäkringskassan, tider för föräldrakursen jag och Wille skall gå på, och en tid för nytt besök hos barnmorskan den 2 april. Då hoppas jag för guds skull att jag kan ha fått en mage att stoltsera med! ;)

Woho! Idag har vi beställt, och lagt handpenning på en Bugaboo cameleon All black edition! Flådigt skall det vara... :)

Den slutade på 9.900:- och det blev således en tusenlapp mindre dyrt än på Babyproffsen.
Vi var på Mölndals Baby & barn och köpte den, mycket trevlig service där!

Kände mig plötsligt väldigt vuxen :)